Mini-apelsiner

Glöm inte att köpa clementiner eller liknande, minst tiotal och ät minst en per dag. Massor av C-vitamin vilket som man behöver hela året, speciellt vinter då kan allt kanske känns dystert. Perfekt mellanmål.

Uppiggande och jättegott!

0 kommentarer

Nuläge och Tack

Är hemma i en liten by utanför Norrtälje. I natt lyckades jag med att sova på sidan, vilket som jag inte kunde sedan fredags. O, det var nästan en av viktigaste detalj utav ens vana angående sömn. Igår kom det ut mat som jag åt i måndags, haha. Ja, det tar cirka en dygn för mig mellan ätande och rensande. Fick två olika "medicin", Alvedon och något annat som dämpar inflammationen. Så det skulle inte dyka upp igen från såret (i magen), antar jag. Så nu är det en period där jag äter en massa piller per dag. 2 olika vitaminer och P-piller per dag och sen dessa smärtstillande några gånger per dan. Känner mig som en knarkare, vilket som min Daniel brukar kalla mig varje kväll då jag tar min dagliga piller. Hahah. <3

Värker dyker upp då och då, försvinner när man ha tagit Alvedon. Ryggen värker mest på grund av min gång för nutiden. Går tyvärr lite lutande framåt, för annars gör det ont i mina tre såret. De känns då som att de spricker nästan. Ångrar nu att jag köpte aldrig massage-dyna till mig själv som älskar massage. Suck.

Men i övrigt sett, betyder det att jag är på god väg till att bli en normal människa igen.

------------

Daniel min kom överraskande hit förut idag, blev helt stum. Ingen visste att han skulle komma. haha. Äntligen får man träffa honom efter all dagar.

Sen så fick jag en obeskrivligt sött "krya på dig"-brev från Morfar och Mormor med lite pengar eftersom dom ville skicka blommor till mig, men visste inte riktigt vart jag finns. En massa tack-kramar till er! Tro mig, jag ska köpa mig en handfull blommor! Det behövs, all färger utomhus har snart blivit så fåtal.

Ni, andra som bryr sig om mig och hörde av sig. Jag önskar att jag kunde laga en stor middag till er allihopa.

Puss på er!

1 kommentar

Sjukhuset

Varför har jag inte skrivit nåt sen fredags? Jo, för jag var i sjukhuset och det är skitkass nätverk där. Så det gick inte att uppdatera, som jag tänkte göra. Så nu berättar jag hel historia om min sjukhusbesök. Sitter ni bekvämt? Har något att äta i närheten? Bra, nu kör vi.
 
Jag hade värker i ryggen och magen i torsdags och fredags, tänkte att det går nog över... Men i lördags sprängde det, så det gick inte att ligga, gå, sitta bekvämt. Blev irriterande och försökte masserar mig själv, det gick kasst. Försökte ta en bad och lugna mig själv... Det blev bättre, men efter ha pratat med min Daniel ringde jag till sjukrådgivningen. Beskrev min situation och så, fick en tid hos vårdcentralen kl 18. Jaha. Klockan var 15. Då har ÖDU rådsmöte i Å5, herregud. Tog cykel och cyklade försiktigt dit. Mötet blev inställt, stannade där och upptäckte att man kunde inte skratta för det gör annars ont i magen. Cyklade återigen i regnet hemåt. När man var hemma igen, skakade man hela kroppen. Kunde knappt stå rakt, så tog jag ännu en bad.

Det blev något bättre, men när klockan närmar sig till 18. Försökte jag klä på mig för att gå till vårdcentralen i stan. Hann knappt nå till hissen blev kroppen skakig igen, jaha. Bad om hjälp, fick taxi till VC.

Väntade 40 minuter inne i VC innan man kunde prata med läkaren. Blodprov, temperatur och urinprov. Okej. De två första är inga problem, men urinprov... När jag var precis klar blev jag svimfärdig, poff ligger man på golvet och larmade. Sjuksköterskor kom, låste upp dörren och hjälpte mig. Så bestämde dom att jag ska till sjukhuset. Fan vad jag grät! Allt var ganska otäckt. Tur var att tolken fanns där, så hade jag åtminstone någon att prata med.

Åkte med tolkens bil för att komma till sjukhuset. Med en remiss i ena hand och en flaska vatten i andra. Åkte direkt till akutmottagningen. Fick sitta i rullstol tills man känner svimfärdig igen, då fick jag stå i kö först till undersökningen. Blodprov, frågor, klämmas på min magen... Fick inte äta eller dricka nåt. Jaha, då har jag redan inte ätit nåt i 10 timmar. Flyttas till en hörn, där väntade jag hur länge som helst. Hann sov i en timme där tills någon kom o flyttade mig till en rum. Återigen frågor och klämma på magen. Så bestämde dom att jag ska flyttas till akutvårdavdelningen, AVA. Fick armband och vätskeersättningen, när man kom till avdelningen.

Läkare kom och undersökte mig, bestämde att man ska till kvinnoklinken för att undersöka min livsmoder och äggstockar. För så man ska vara säker att det är inte fel på dem. Herregud, gynekologisk undersökning? Det har jag aldrig gjort tidigare. Men allt gick fint och det var inga fel på dem. Klockan var två på natten när dom sa att det går bra så man fick sova.

Varje dag Klockan 6 på morgonen väckte dom alla för att göra blodtryck, ta blodprov, temperatur. Vilket so dom gjorde min första morgon i sjukhuset. Jaha... Kl 9 på morgonen är det rund, det betyder att några läkare och sjuksköterska går genom alla patienter. Dom beslöt att det blir titthål-operation eftersom dom påstod att jag borde ha blindtarminflammation.

Oj, operation? Det har jag aldrig gjort tidigare. Ska jag sövs med narkos? Oj... Fan. Men man kunde ju inte motstå för något som skulle va för ens bästa. Fick speciell tvål och nya kläder å sängkläder så jag kunde duscha inför operationen.

Min familj hann komma innan jag flyttas till kirurg-avdelning. Så hann vi prata lite "synd-om-dig", sen tog sjuksköterskor mig till fjärde våningen. En trevlig narkos-kille dykte upp som kunde bokstava sitt namn. Tolk fanns såklart på platsen också. Fick byta säng, till sådan grön säng som man ha sett på tv. Fan blev skitnervös när man kom till operationsalen. massor lampor, många sjuksköterskor med mun-masker som presentera sig. Kunde inte komma ihåg deras namn. Haha. Några kom med frågor om allergi, min rörelse, hälsa, och så vidare. Allt positivt, så frågade narkos-läkaren mig om jag är redo. Poff en spruta. En luft-mask på mig, fan skit! Det gick sjukt snabbt! 8 sekunder efter sprutan blev jag snurrig och hade lite svårt att andas men sen var det skönt. Så somnade jag.

När jag vaknade var jag i IVA- intensivvårdsavdelningen. Det gör ont områden vänster om naveln. Men? Blindtarmen finns åt höger om naveln? Sjuksköterskan ger jag smärtstillande när man ber om det. skönt. Blodtrycken mäts varje 15 min, vilket som sjuksköterskan antecknar ner. Massor sladdar på mig. EKG. Osv... Oh my god. Men det var skoj ändå. Att få uppleva sånt. Efter ha va vaken i 45 min, flyttas jag tillbaka till AVA. Det tog inte så lång tid tills familjen kom.

Efter en stund åkte familjen. Iväg, för dom ska ju arbeta och gå på skolan på en måndag. Vips där låg jag ensam i en samma rum med en gamling och en kvinna. Hade svårt att sova djupt, så jag vaknar lätt varje 40:e minut. Men det är okej. Smärtstillande då och då.

Dom förklarade varför det blev 3 hål och väster. 3 hål behövs för att få ner kamera i ena sen verktygen i andra. Det blev vänster för dom skulle kunna se blindtarmen i avstånd och göra det fint. Jaha. Operationen gick jättebra! Det var blindtarmen som var inflammation.

Sen var det bara sängliggande och kämpande med att gå upp ur sängen för att göra toa-besök. Läste 11 kapitel ur Zlatans historia. Frukost, lunch och middag vid säng. Så imorse känns det okej att åka hem, klädde på mig. Svara på enkät om sjukhusets information. Blev hämtad av J, så lämnade han mig till min boende.

Det gör ont när man skrattar, hostar eller försöker ta sig upp (så man använder magmuskler). Magen pulsar precis som hjärtan så det syns! Fan otäckt men häftig!

Jag är okej!
Kommentera eller smsa om ni får frågor angående saken, det svarar jag gärna på.

Bilden togs när man ha vaknat för första gång i sjukhuset och gjort toabesök. Här ser ni även min kompis som följer mig överallt - vätskaersättningen.

5 kommentarer